Faktablad framtaget av Internationella Kvinnoföreningen i Malmö 2006 för Samarbeta Jämt projektet av Vesna Maldaner, journalist. Faktagranskad av Anneka Richter och J.S. Richter, teologiska institutionen i Lund.
VÄRLDEN
Judendomen är den minsta av världsreligionerna. Uppgifter om antalet av judar i världen varierar starkt beroende på vem som man räknar som jude. Allt i allt kan man säga att det finns ungefär 15 miljoner judar runt om i världen. Cirka fyra miljoner lever i Israel. Dagens judar uppdelas i stort sätt i tre etniska grupper: ashkenazer (ca 84 %), sefarder (ca 6 %), eller så är de orientaliska judar (ca 10 %).
De första ashkenazerna kom från Centraleuropa, främst Tyskland och Frankrike. Senare flydde de till Östeuropa, främst till Polen. Där utvecklade sig jiddisch (ett slags medeltidstyska med hebreiska och slaviska inslag) som ashkenazernas språk. De sefardiska judarna härstammar från Spanien, därifrån de fördrevs 1492. De bosatte sig i hela Medelhavsområdet och skapade språket ladino (ett slags ålderdomlig spanska med hebreiska inslag). Även de orientaliska judarna skapade sitt eget språk, ett slags judeo-persiska som talades av judarna i de orientaliska länderna.
Alla dagens judar har dock sitt ursprung i det bibliska judiska folket som i redan bibliska tider bosatte sig i östra Medelhavsområdet, dagens Israel och Palestina. I alla tider har det också funnits människor som konverterade till judendomen. Den mest kända bland dem är den bibliska Rut.
Judiska inriktningar
Det finns åtskilliga judiska inriktningar. Fyra av dem är ultraortodoxa, ortodoxa, reformjudar och de konservativa.
· De ultraortodoxa judarna känns igen på sina svarta kläder, svarta hattar, sitt långa skägg och de långa flätade sidolockarna. De lever strikt efter Bibelns lag och efter de 613 budens detaljerade anvisningar. De mest kända bland de ultraortodoxa judarna är chassiderna som oftast ses som de typiska judarna. Men chassiderna och hela ultraortodoxin utgör bara en bråkdel av världens judenhet.
· De ortodoxa judarna lever ett helt normalt liv i samhället men följer strikt de 613 bibliska buden. Samtidigt följer ortodoxa judar den ortodoxa gudstjänstliturgin i synagogan. Det innebär bland annat att gudstjänstspråket är hebreiska, att inga instrument används under gudstjänsten och att kvinnor och män sitter åtskilda.
· Reformjudendomen utvecklade sig redan i början av 1800-talet i Tyskland, då man började tolka den judiska bibeln, Toran, på ett modernt sätt. Således anpassade man sig i viss mån till det omgivande samhället. Man följer också buden, men tolkar dem inte bokstavligen. Gudstjänsterna är jämställda, dvs. kvinnor och män sitter tillsammans i synagogan, det finns även kvinnliga rabbiner (präster), orgel- och annan instrumentalmusik och man använder landets språk vid sidan om hebreiskan under gudstjänsterna.
· Den konservativa judendomen är en reaktion mot såväl ortodoxin som reformjudendomen och uppstod kring 1840. Istället söker man sig en väg mitt emellan strömningarna. Gudstjänsterna är även här jämställda och kvinnliga rabbiner är tillåtna.
En stor del av dagens 15 miljoner judar är även sekulära judar. Det betyder att de lever det judiska folkets traditioner, men är inte längre religiösa. Det vill säga de varken tror på Gud eller följer Hans bud.
SVERIGE
År 1870 avskaffades "Judereglementet", den lag som förbjöd judar att bosätta sig utanför de fyra städerna Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona. Därefter tilläts judarna officiellt att bosätta sig var de önskade i Sverige. Idag finns ungefär 15 000 judar i landet. Synagogor finns i Stockholm, Norrköping, Göteborg och Malmö. Mindre synagogor finns också i Helsingborg och Lund. Dessutom finns många judiska begravningsplatser.
MALMÖ
År 1870 fanns det 251 judar bosatta i Malmöhusregionen, varav 209 i Malmö stad. Året därpå, 1871, grundades Malmö Mosaiska (senare kallad Judiska) församling. Till att börja med hyrdes olika lokaler som fungerade som synagoga. Malmö synagoga byggdes år 1903 och är troligen Sveriges största. Malmö församling är en ortodox församling och ordningen i synagogan följer den ortodoxa traditionen. För närvarande finns det ca 1 300 medlemmar i församlingen. Där finns också en grupp med "Förintelsens ögonvittnen" som regelbundet besöker skolor och berättar om andra världskriget.
JUDENDOMENS BÖRJAN
Judendomen är den äldsta av världens tre monoteistiska religioner som uppkom i Mellersta Östern. Den räknas som moderreligion till både kristendom och islam. Under sin mer än 4000-åriga historia har judarna kallats både hebréer och israeliter. Judendomen kom dock till efter att egyptierna byggt sina pyramider och då sumererna styrde ett helt imperium. Judarna var då en liten grupp kringvandrande nomader i den arabiska öknen.
Guds utlovade folk
Själva judendomen kom dock till kring år 1800 före vår tideräkning då Abraham, en av tre forntida patriarker, kom till landet Israel. De andra två patriarkerna var Abrahams son Isak och hans sonson Jakob. De kallar sitt land för Israel därför att Gud gav Jakob namnet Israel. Abraham betraktas som judarnas stamfader. Det gör även muslimerna (på arabiska Ibrahim). Även om Abraham och hans söner ses som de första som ingick det heliga bundet med Gud kan han dock inte ses som religionens stiftare eftersom Gud ses som den enda och eviga makten som valde judarna till fullföljare av hans bud. I moderna tolkningar anses hela människosläktet vara Guds utvalda folk.
Guds utlovade land
Det judiska folkets historia börjar kring år 1800 fvt* då Abraham lämnade staden Ur som låg i dagens Irak för att slå sig ner i Kanaan, det utlovade landet, dagens Israel och Palestina. Men beteckningen judar tillkom först tusen år senare i samband med Judas kungarikes uppkomst.
Judarna kallar sig fortfarande för Abrahams barn. I samband med att Gud valde Abraham och sina barn som sitt folk gav Han också löftet om ett eget land, landet Israel.
"Den Evige sade till Abraham: lämna ditt land och din födelseort och din faders hem, och gå till det land som Jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Och Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skall alla släkter på Jorden välsignas."
ur 1 Mosebok 12:1-3
Vistelsen i Egypten
Abrahams sonson, Jakobs älsklingsson Josef, såldes av sina svartsjuka bröder som slav till Egypten, men Josef blev faraons, den egyptiska konungens, främsta rådgivare. Senare hämtade han dit sin far och hela sitt folk. I Egypten levde det judiska folket under flera hundra år i fred under faraonerna tills en av faraonerna, som inte hade hört talas om Josef, gjorde dem till slavar. I Andra Moseboken berättas det hur farao befallde sina soldater att döda alla nyfödda israelitiska pojkar.
Moses i vassen
Men en ung judisk slavflicka trotsar faraos order. Hon sätter ut sin nyfödde i en vasskorg på floden Nilen. Där hittas han av faraos dotter som tar hand om pojken och låter honom växa upp vid hovet. Den egyptiska prinsessan ger honom namnet Moses (vilket betydde den som räddades ur vattnet).
Landsflykt
Som vuxen dödar Moses en man som misshandlar en av hans judiska bröder. Han tvingas gå i landsflykt. En dag under exilen uppenbarar sig Gud för honom i en brinnande buske och beordrar Moses att befria sina landsmän från slaveriet och leda dem till det förlovade landet.
Påskens födelse
Men farao vägrar släppa ut judarna ur Egypten. Moses har dock Gud på sin sida som låter egyptierna drabbas av tio farsoter. För att inte själva drabbas av den sista och värsta katastrofen - på en bestämd dag skulle alla förstfödda i Egypten dö - måste judarna slakta lamm och stryka dess blod på sina dörrposter. Därefter fick de förbereda sig för utvandringen.
Detta är upprinnelsen till Pessach, som på svenska oftast kallas för den judiska påsken.
Exodus
Moses blir ledare för judarnas uttåg, Exodus, från Egypten omkring 1250 fvt*. Farao låter då skicka sin armé för att gripa dem vid Röda havet. Då lät Gud havet dela sig för judarna medan de gick torrskodda över. Sedan lät han havet gå tillbaka och faraos armé drunknade.
Profeten och lagarna
Efter uttåget från Egypten följer de 40-åriga ökenvandringarna då judendomen formas som religion. I Sinaiöknen uppenbarar sig Gud för Mose på berget Sinai. Där får han motta de tio budorden av Gud, vilka han skriver ner på två stentavlor. Dessa tio budord är den centrala delen av Guds instruktioner till Israels folk som utvecklas i Toran, den judiska bibeln. Utöver de tio budorden innebär den gudomliga Lagen 613 påbud och förbud, mitsvot. Sedan uttåget från Egypten anses Moses som judendomens viktigaste profet och den som gav judarna Lagen. I åminnelse av denna gudomliga lagstiftning firas årligen Shavuot, veckofesten i maj eller juni.
JUDISK HISTORIA efter uttåget från Egypten
Efter uttåget från Egypten kring 1200 fvt etablerades ett judiskt statsväsende i landet Israel, ur vilket det senare uppstod ett förenat kungarike med Jerusalem som huvudstad. Efter dess sönderfall kring 930 fvt fanns det två judiska kungariken, Israel och Juda, under ett antal århundraden. Det är från Juda rike som man härleder namnet judar.
Exil
År 586 fvt* ödelades det första Templet i Jerusalem som hade byggts av kung Salomon nästan 400 år tidigare. Judarna tvingades i exil, de flesta till Babylon men en del av judarna kom till Spanien. Det är de som lägger grundstenen till de sefardiska judarna. Judarnas exil i Babylon varade i cirka 50 år då de tilläts återvända till Jerusalem, men en stor del av judarna stannade kvar i Babylon och utvecklade där ett blomstrande judiskt liv.
Fasta och fest
Kring 520 fvt uppfördes det andra Templet i Jerusalem, som senare förstördes av romarna år 70 efter vår tideräkning. Enligt judisk tradition förstördes båda Templen på samma datum, den nionde dagen av den judiska månaden Av, tisha b'Av, som infaller under högsommaren och som av religiösa judar högtidlighålls genom fasta. Men redan åren 165 till 164 fvt blev Templet vanhelgat av grekiska makthavare som använde det för att dyrka de grekiska gudarna. Makkabéerupproret satte år 164 fvt slut på detta, vilket än idag firas med en fest i december, Chanukka.
Efter vår tideräkning (evt)**
Vid vår tideräknings början, dvs. på Jesu tid, var Judéa - som landet numera kallades - en del av det romerska riket. Vid flera tillfällen blossade oroligheter och uppror upp mot de romerska makthavarna. År 135 evt** förstörs Jerusalem. Judarna tvingas i exil och lever sedan dess i diaspora, förskingring. Vid den här tiden uppstod de första judiska församlingarna i Centraleuropa som senare bildar grundstenen till ashkenazerna.
Torans tolkningar
Under de första femhundra åren evt färdigställdes även Mishna och Talmud, de stora samlingarna av kommentarer och utläggningar av Toran som betraktas som den muntliga Toran. I dessa samlingar tolkas Toran och ur detta framarbetas slutligen den gudomliga Lagen. Men genom alla tider och än idag tolkas Toran om och om igen, vilket leder till olika slutsatser om dess innehåll och tolkning.
Guldålder
Samtidigt utvecklades under förskingringen viktiga judiska centra i olika delar av världen. Bland annat konverterade under 700-talet ett helt folk, khazarerna i dagens Ryssland, till judendomen. Under fyra århundraden upplevde judarna en guldålder i det då muslimska Spanien. Men år 1492 fördrivs de av den katolska kungen och drottningen som hade vunnit makt över Spanien. De sefardiska judarna från Spanien flydde till andra länder i hela Medelhavsområdet. Samtidigt fördrevs de ashkenaziska judarna från Tyskland och Frankrike.
Judeförföljelser
De togs väl emot av de polska konungarna och upplevde en viss guldålder där under ett antal år. I slutet av 1700-talet tog detta emellertid slut genom att Polen tredelades och den största delen av den judiska befolkningen hamnade under ryskt styre. Det är under denna tid som den ultraortodoxa judendomen växte fram. Talrika pogromer (förföljelse och massmord) mot judar ägde rum i Ryssland mot slutet av 1800-talet. Detta ledde till en massiv utvandring till USA, Palestina, Tyskland och andra länder.
Judisk upplysning
Samtidigt med de polska delningarna i slutet av 1700-talet inleddes i Tyskland en ny period i den judiska historien. Under Moses Mendelssohns ledning inleddes Haskalarörelsen, vilken ledde till en judisk upplysning och slutligen till uppkomsten av reform- och konservativ judendom.
Förintelsen
Medan judarna i olika europeiska länder hade nått jämställdhet med den lokala befolkningen, vilket inte minst var ett resultat av haskalarörelsen, ansågs de dock av makthavarna fortfarande ofta som syndabockar. Det visade sig i Frankrike under Dreyfuss-affären i slutet av 1800-talet samt i Ryssland före och efter Oktoberrevolutionen 1917. Mellan 1937 och 1945 dödades sex miljoner judar i hela Europa av nazisterna som styrde i Tyskland och deras medhjälpare. Det betyder att var tredje jude i världen, eller varannan europeisk jude, mördades.
Staten Israel
År 1948 grundades staten Israel på ett landområde inom det brittiska mandatet Palestina. Men under alla tider, även före 1948 fanns många judar i området. En betydelsefull judisk invandring hade pågått sedan mitten av 1800-talet, och när staten utropades fanns redan en fungerande statsapparat. Av dagens 15 miljoner judar i världen lever ungefär en tredjedel i Israel.
RELIGIÖSA SYMBOLER
Davidsstjärnan
Davidsstjärnan är den vanligaste symbolen för judendomen. David är känd som judarnas störste kung och stjärnan härleds till hans skyddssköld. Som symbol för hela judendomen uppkom den dock först i slutet av 1800-talet.
Kandelaber
Menora, den sjuarmade ljusstaken är den äldsta judiska symbolen. Den är mycket äldre än Davidsstjärnan och är staten Israels officiella emblem. Den härleds till den sjuarmade ljusstaken som användes i templen i Jerusalem. Ljusstaken är fullkomlighetens symbol. Det var på den sjunde dagen som Gud fullbordade Skapelsen.
Huvudbonad
Kippa på hebreiska - eller jarmulke på jiddisch - är huvudbonaden som varje rättrogen judisk man bär i synagogan och vid andra religiösa tillfällen. Den symboliserar Guds hand över människan.
Ortodoxa judar bär den alltid, då det sägs i Talmud att ingen bör gå utan att täcka sitt huvud. Dock är bruket att bära huvudbonad så integrerat med judisk tradition att det är svårt att skilja sedvänjan från verkliga bibliska påbud. Ändå var det först under medeltiden som huvudbonaden vann spridning som ett tecken på fromhet. Idag är det ett erkänt judiskt sätt att visa vördnad inför Gud. Kippan kan vara i alla färger och mönster, det viktigaste är att den täcker hjässan.
Medan männen täcker sitt huvud för att visa underkastelse inför Gud, täcker kvinnan främst sitt hår som ett tecken på anständighet då Bibeln skriver att hennes hår kan vara en frestelse för mannen. Strängt religiösa ortodoxa kvinnor bär även peruker, men även judiska kvinnor som vanligtvis inte täcker sitt hår respekterar oftast regeln i synagogan eller på andra heliga platser.
Bönesjal
Tallit, en speciell bönesjal som flertalet judiska män bär när de ber. Man placerar talliten över axlarna, men täcker även huvudet med den under speciella böner. Det är hörntofsarna, som på hebreiska kallas tsitsit, som ger talliten dess religiösa betydelse. Den som ser på dem ska bli påmind om Herrens alla bud i enlighet med befallningen i 4 Mos 15:37-41.
Bönekapsel
En mezuza är en liten kapsel som fästs på höger dörrkarm i alla boningsrum i ett hus. Kapseln innehåller en liten pergamentrulle med de första orden av judendomens centrala bön, Shema Israel. När man går in i rummet vidrör man mezuzan.
Böneremmar
För att komma ihåg Lagen bör den fästas vid dörrposten, i form av en mezuza, men även bindas runt vänster arm och på pannan. Därför bär judar vid vissa religiösa ceremonier tefillin, böneremmar med små kapslar som innehåller citat ur Tora.
HELIGA BÖCKER
Bland judarnas heliga skrifter finns en samling av 39 böcker som kallas Tanakh, som består av tre delar Tora (Lagen), Neviim (Profeterna) och Ketuvim (Skrifterna).
· Tora (även kallad De fem Moseböckerna) berättar om judarnas tidiga historia fram till Mose tid. De innehåller också Lagen, dvs de 613 budord, uppdelade på 248 påbud och 365 förbud. Det är Guds instruktioner till judarna och är bindande. De är senare förkortade och sammanfattade i de tio budorden. Tora är också helig skrift för de kristna och kallas av dem Gamla Testamentet.
· Neviim är böcker som tar upp judarnas senare historia. De handlar om Guds budskap till judarna genom profeterna.
· Ketuvim innehåller en rad olika böcker av olika slag. En av dem är Psaltaren, som är en samling religiösa dikter och sånger.
Talmud, תלמוד, hebreiska för lära, är judarnas stora efterbibliska skriftsamling som i detalj reglerar den ortodoxe judens liv. Det är skrifter som innehåller en sammanställning av rabbinernas undervisning och åsikter. Här finns de skriftlärdes stadgar, lagar, judisk etik, seder och legender som enligt judisk tradition anses vara en viktig källa.
PLATS FÖR TILLBEDJAN
Judarna går till synagogan, gudstjänstlokalen, där de samlas för att be till Gud. Ibland kallas den även för shul, inom reformjudendomen även för tempel. Den viktigaste delen av synagogan är Aron haKodesh, den heliga arken, där man förvarar Torarullarna. Arken täcks av ett förhänge. Ovanför skåpet hänger en lampa som ständigt lyser för att påminna om att Gud alltid är närvarande. Den ursprungliga förbundsarken innehöll tio Guds bud, men den är försvunnen sedan årtusenden.
Egen plats för kvinnor
I mitten av synagogan finns bima, ett podium. Där står oftast rabbinen, den rättslärda läraren, och läser ur Tora för församlingen. Judar går till synagogan vid högtider och på shabbaten, veckans heliga vilodag. I ortodoxa synagogor har kvinnorna vanligtvis sina egna platser på läktaren eller i en avskild del av bönesalen. En fullständig gudstjänst kan i denna tradition bara genomföras när tio judiska män är samlade, som tillsammans utgör en minjan. I reform- och konservativa synagogor däremot räknas kvinnorna med i minjan och både kvinnor, män och barn sitter tillsammans under gudstjänsten. Synagogan är inte bara en gudstjänstlokal. Den är också en mötesplats för judarna i församlingen med både samlingssal, klassrum och kök.
Shabbat - veckans heligaste dag
Shabbaten börjar vid skymningen på fredagen och fortsätter under lördagen fram till kvällen. Shabbaten helgas genom att man inte utför vissa arbeten, samt med en festlig middag på fredagskvällen i hemmen där kvinnan har en viktig roll. I synagogorna firas därutöver gudstjänster på fredagskvällen, Kabbalat Shabbat, samt på lördagsförmiddagen, Shacharit Shabbat.
Helig stad
Jerusalem är en helig stad för judar, kristna och muslimer. Minst tio gånger har staden förstörts helt och hållet. Hit vallfärdar judar och läser sina böner. Kyrkklockor ringer för de kristna och imamer kallar muslimer till moskéns bön. Idag är Jerusalem Israels huvudstad och har cirka 600 000 invånare. Flertalet, två tredjedelar är judar. 175 000 är muslimer och de övriga är kristna.
Vallfärd
I modern tid kommer tusentals pilgrimer till Jerusalem varje år. Det började för cirka 3 000 år sedan då judar började vallfärda till Jerusalem för att offra till Gud i Templet. De vallfärdade då tre gånger om året, vid Pesach, Shavuot och Sukkot, (Lövhyddofesten på hösten). På 100-talet evt kom de första kristna pilgrimerna till staden. I 1300 år har staden varit helig även för muslimer.
Klagomuren
Den heligaste platsen för judarna idag är haKotel, den så kallade Västra Muren, som hörde till Templet som förstördes år 70 evt av romarna. Templet var den judiska religionens centrum. Idag finns bara den Västra muren kvar. Den kallas också för Klagomuren. Muren är en symbol för Templet och påminner om dess förstörelse.
Böner
Man tror att Gud hör judarnas böner var de än ber, men den viktigaste platsen för böner är dock Västra muren. Varje spricka i Västra muren är fylld med pappersbitar där människor har skrivit böner. Att skriva ner bönerna är ett sätt att känna sig säker på att Gud inte ska glömma bort bönerna. Alla judar hoppas att någon gång i sitt liv få be vid muren.
RÄTT OCH FEL - ETISKA LAGAR
Gudsbegreppet
Judendomen är en monoteistisk religion, dvs den erkänner bara en Gud. Judarna ser Gud både som Israels Gud och som hela världens och universums skapare. Han är transcendent (andlig) och evig. Han ser allt och vet allt. Han styr historien och den moraliska, fysiska och sociala rättvisan. Guds namn uppfattas som så heligt att man inte uttalar det. Istället använder man orden Adonai (Herre), Elohim (Gud) eller haShem (Namnet).
Gudomlig lag
Utmärkande för den ortodoxe juden är att han eller hon är trogen Toran. Judar anser att Gud uppenbarade sig då Moses fick Lagen av honom. Lagens ord är därför gudomliga och absolut auktoritativa. De är Guds eviga vilja och måste studeras dagligen.
En ortodox judes liv styrs därför av mitsvot, buden. Han måste dagligen rätta sitt liv efter dess föreskrifter och ritualer. Till dem hör de stränga reglerna för helgandet av shabbaten, kashrutreglerna (dietföreskrifterna) och bönen tre gånger om dagen.
Trosbekännelse
Trosbekännelsen inom judendomen sammanfattade Moses Maimonides, en av judendomens store lärde, i slutet av 1100-talet i 13 trosartiklar som i vissa traditioner läses under morgonbönen. Men judendomens viktigaste bön är Shema, vilket man ska läsa dagligen. Det är ett avsnitt ur femte Moseboken som inleds med orden:
"Hör Israel! Herren är vår Gud, Herren är en."
Det finns några grundprinciper inom judendomen.
· Det finns en enda Gud
· Man ska bara dyrka en enda Gud och inte avbilda Hans gestalt eller uttala Hans namn
· Gud är evig, icke-fysisk, allsmäktig, allvetande och finns överallt
· Judarna är Guds utvalda folk och förväntas följa hans lära
· Landet Israel är landet som Gud gav till judarna
· Det kommer att komma en Messias som ska frälsa världen. Messias är Guds utvalde som ska sändas för att regera över världen i ett kommande Fredsrike.
· Själen är ren vid födseln, människan har fri vilja att göra både gott och ont
· Man kan reparera sina synder genom välgörenhet, ånger och böner
Livet som helhet
Judendomen har sedan begynnelsen genomsyrats av en iver för rättvisa. Man hyllar tanken på att alla människor är bröder och att grymhet och utnyttjande är fel. Budet "att älska din nästa så som dig själv" gäller alla, både fattiga, föräldralösa och djur. Allt liv är heligt.
DE TIO BUDORDEN
1. Jag är Herren din Gud.
2. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
3. Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.
4. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn.
5. Tänk på shabbatsdagen, så att du helgar den.
6. Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
7. Du skall inte mörda.
8. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
9. Du skall inte stjäla
10. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
2 Mos. 20:2-17 och 5 Mos. 5:6-21
Judendomen - en sammanfattning
EN GUD
Monoteism - en Gud
GRUNDARE
Abraham räknas till urfader, Moses tog emot den gudomliga Lagen och anses därmed som judendomens stiftare. Han var en av profeterna och ledde judarna genom öknen.
PLATS FÖR TILLBEDJAN
Synagoga
PRÄSTER
Rabbin - lärare och ansvarig för en judisk församling
HELIGA BÖCKER
Tanakh - bestående utav Tora (Lagen), Neviim (Profeterna), Ketuvim (Skrifterna) - den judiska Bibeln
Mishna och Talmud - kommentarer, traditioner och förklaringar till Lagen
VIKTIGA HÖGTIDER
Rosh haShana, Nyårsfesten - det judiska nyåret i september.
Jom Kippur, Försoningsdagen tio dagar efter Rosh haShana, en allvarlig dag då man fastar under ett dygn och ber om förlåtelse för sånt man gjort fel och ångrar.
Sukkot, Lövhyddofesten i oktober, en sådd- och skördefest. Högtiden varar i åtta dagar och avslutas med Simchat Tora, en fröjdefull fest Tora till ära.
Chanukka, Tempelinvigningsfesten i december - en fest med lekar och spel. Firas till minne av templets återinvigning i Jerusalem år 164 fvt då judarna slapp dyrka de grekiska gudarna. Högtiden varar i åtta dagar. Under högtiden tänder man ljus på en åttaarmad ljusstake, chanukkia.
Purim, Lottfesten i mars, en glädjefylld fest till minne av att Persiens drottning Ester räddade judarna från att bli dödade.
Pessach, De osyrade brödens högtid, en fest i april som ofta kallas för den judiska påsken, en högtid till minne av hur Gud befriade det judiska folket från slaveriet i Egypten.
Shavuot, Veckofesten i juni, en högtid till minne av att Moses fick lagen av Gud.
LIV EFTER DÖDEN
Judarna tror att det finns evigt liv efter döden, men de säger inte mycket om hur det livet kommer att vara.
Läs mer i:
Bente Groth: Judendomen. Kultur, historia, tradition - Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Dan Cohn-Sherbok: A Concise Encyklopedia of Judaism. - Oxford: Oneworld, 1998
Karen Armstrong: Kampen om Gud- fundamentalism inom judendom, kristendom och islam
* fvt = före vår tid
** evt = efter vår tideräkning
