Sikhism

VÄRLDEN
Det finns idag cirka 25 miljoner sikher i världen. De flesta sikher bor i Indiens nordvästra del, i delstaten Punjab, där de utgör 60 procent av befolkningen. Området Punjab, kallat de fem flodernas (panj ab) land, delas idag av Indien och Pakistan. I Indien utgör sikherna två procent av den totala befolkningen, i Pakistan mindre än en procent. Stora grupper sikher finns i USA, Kanada, Storbritannien, of Italien.

SVERIGE
De första sikherna kom till Sverige redan på 1970-talet. Idag bor cirka 2000-3000 sikher i landet.
Redan under 1980-talet bildade sikherna i Stockholm och Göteborg föreningar i syfte att bevara sin religion och kultur, för att senare bygga upp sikhiska tempel, gurudwaras. I Stockholmsområdet finns idag två sikhiska tempel. Den första svenska gurdwaran- Gurdwara Sangat Sahib- invigdes år 1997 och var förlagd i Tullinge utanför Stockholm. År 2002 grundades även en gurudwara i Upplands Väsby. I Göteborg invigdes en gurudwara kallad Gurdwara Sri Guru Singh Sabha i Hammarkullen år 2002.

MALMÖ
I södra Sverige bildades under 1980-talet föreningen Sikh Cultural Association Lund & Malmö i syfte att skapa en religiös samlingspunkt och utbilda barnen i den sikhiska traditionen. Föreningen består idag av ett 30-tal familjer. Fram till 2006 träffades föreningens medlemmar i en temporär gurudwara i en inhyrd lokal på Videdal en gång i månaden. Föreningen håller nu på att uppföra en permanent gurudwara i Malmöområdet.

NANAK - SIKHISMENS FÖRSTA GURU
Sikhismen kommer ursprungligen från i norra Indien och uppstod i början av 1500-talet. Grundaren heter Nanak. Han föddes 1469 i en högkastig (khatri) hinduisk familj i byn Talwandi i området Punjab, som idag ligger i Pakistan. Han växte upp med både muslimska och hinduiska vänner och lärde sig både sanskrit, persiska och arabiska. I tonåren giftes han bort av föräldrarna och gick två söner. Efter giftermålet lämnade han sin hemby och tog jobb på ett sädesmagasin för en muslimsk lokal furste i Sultanpur som ligger i nuvarande Indien.

RELIGIÖS UPPLEVELSE
Enligt en av många olika levnadsberättelser om Nanak (janam-sakhi) hade han en religiös upplevelse i de senare tjuguåren. En dag när han som vanligt tog ett bad i floden Sutlej försvann han under vattnet och var borta i hela tre dagar. Familj och vänner letade överallt, men när de inte kunde hitta honom antog de att han hade drunknat. Enligt legenden gjorde Nanak en himmelsfärd till guds domstol där han fick motta Guds ord och befallning att sprida guds ord i världen. När Nanak återkom till floden efter tre dagar lämnade han tillfälligt sitt familjeliv och arbete.

GURU NANAKS MISSION
I sällskap med en muslimsk musiker som hette Mardana påbörjade Nanak en mission genom vidsträckta resor i Asien och Mellanöstern som fortgick under två decennier. Under dessa resor mötte och samtalade han med människor från olika religioner. På 1520-talet köpte han land i Punjab och grundade byn Kartarpur, där han byggde upp en sikhisk gemenskap. Nanak fick titeln guru, lärare eller vägledare, och hans efterföljare som samlades runt honom kom att kallas sikher, som på språket punjabi betyder lärlingar. Resten av sitt liv ägnade guru Nanak till att undervisa sina anhängare i hur man etablerar en nära relation till Gud och förespråkade jämlikhet, oavsett religion eller födslorätt. Han införde langar, gemensam utdelning av mat, där alla, oavsett social status, äter tillsammans.


DET GUDOMLIGA
För sikherna är Gud en enda, den högste och evige Gurun (Satguru). Gud är formlös och kan egentligen inte beskrivas. Gud är samtidigt skaparen och kraften som styr hela världen genom sin order (hukam). Det är framförallt genom sitt ord, som kallas shabad eller nam, som Gud uppenbarar sig och blir tillgänglig för människan. För att få vägledning till Gud är andliga vägledare, så kallade guruer, viktiga inom sikhismen eftersom de har kunskap om och förmedlar det gudomliga ordet.

SIKHISMENS LÄRA
Guru Nanaks frälsningslära utgick att människan måste genom hängivelse utveckla ett nära och kärleksfullt förhållande till Gud. Likt andra religioner i Indien tror sikherna på kretsloppet och att människan återföds i mängd olika födslar innan man blir människa. Vad som bestämmer återfödelsen är karma, resultatet av handlingar i tidigare liv. Enligt guru Nanak var det framförallt genom att lyssna, läsa, sjunga och komma ihåg det gudomliga ordet som människan kan bryta sig fri från återfödelsen och förenas med det gudomliga. I byn Kartarpur etablerade guru Nanak dagliga rutiner för att läsa och sjunga hymner som han ansågs ha gudomligt ursprung och var direkt förmedlade av gurun. Guru Nanak lärde också ut seva - osjälvisk tjänst till medmänniskor och samhället.

SOCIALT ANSVAR
Guru Nanak undervisade sin anhängare om hur Gud vill att de ska leva i samhället. Istället för att dra sig undan det sociala livet och bli asket för egen befrielse ansåg guru Nanak att människan har ett socialt ansvar och ska arbeta uppbyggnad av ett rättvist och jämlikt samhälle och andra människors frälsning. En av hans grundläggande och för sikher vägledande principer var Nam japo, Kam karo, vand chakko, vilket betyder "recitera Guds namn, arbeta hårt och dela med dig". I sikhismen kom seva, osjälvisk tjänst till andra människor, att bli en religiös handling lika viktig som hängivenheten till gud. Sikher skänker pengar, erbjuder arbete utan att ta betalt eller på annat sätt hjälper till i samhället. Som regel ska sikherna ge ett tionde av sin inkomst och vinst till välgörande ändamål.


SUCCESSIONSFÖLJD AV GURUER
Innan sin död inrättade guru Nanak en successionsföljd av sin befattning som guru. Istället för att välja någon av sina söner som efterträdare, utsåg Nanak en av sina mest hängivna lärjungar, Lehna, till guru. Lehna kallades efter detta guru Angad. I den sikhiska traditionen finns det sammanlagt tio personer, vilka har förmedlat det gudomliga ordet och därför vördnadsfullt tituleras guru. Den tionde gurun, guru Gobind Singh, grundlade år 1699 sikhernas gemenskap som kom att kallas khalsa - den "rena" gemenskapen. Före sin död år 1708 utsåg guru Gobind Singh sikhernas heliga skrift, Guru Granth Sahib, till evig guru.


Bild Guru Nanak och hans efterträdare
Bildtext: Av de tio guruer som utformade den sikhiska religionen har guru Nanak den mest framträdande platsen. Guruerna anses vara perfekta och ha kunskap om Gud.

1. Guru Nanak (f. 1469 - d.1539) utvecklade skriftspråket gurmukhi, bokstavligen "gurun’s mun" som användes till att nedteckna guruernas hymner som senare inkluderas i den sikhiska skriften Guru Granth Sahib.
2. Guru Angad (f.1504 - d.1552)
3. Guru Amar Das (f.1479 - d.1574) Protesterade mot hinduernas änkebränning
4. Guru Ram Das (f.1534 - d.1581) Skapade sikhernas bröllopsritual
5. Guru Arjun (f.1563 - d.1606) sammanställde år 1604 hymner av sina företrädare, och hinduiska och muslimska helgonpoeter, till en skrift som senare kom att kallas Guru Granth Sahib, "den respekterade guru-boken". Guru Arjun byggde det gyllene templet, Harimandir, i Amritsar. Från hans tid blev guruämbetet ärftligt. Guru Arjun led martyrdöd i Lahore.
6. Guru Hargobind (f.1595 - d.1644) byggde Akal Takht, sikhernas högsta rättsinstans i Amritsar.
7. Guru HarRai (f.1630 - d. 1661)
8. Guru HarKrishan (f.1656- d.1664)
9. Guru Tegh Bahadur (f. 1621 - d.1675 ) Led martyrdöd i Delhi.
10. Guru Gobind Singh (f.1666 - d.1708) utsåg sikhernas skrift Guru Granth Sahib till sin efterträdare som guru efter sin död.


MILITARISERING
Sikhismen startade som en religiös grupp av lärjungar kring guru Nanak. Under den så kallade guru-perioden (1469- 1708) växte sikhismen och blev ett klart avgränsat samfund i Punjab. I och med detta kom sikherna att uppfattas som ett hot mot de muslimska Mogulerna som styrde norra Indien.Politiska konflikter mellan sikher och moguler ledde till att två guruer, Arjun och Tegh Bahadur, led martyrdöd. Som respons till dessa händelser kom sikhismen att militariseras. När guru Hargobind efterträdde guru Arjun upptog han två svärd för att symbolisera den andliga och världsliga makt som guruämbetet innefattade. Denna militarisering förstärktes under guru Gobind Singhs tid. År 1699 ska guru Gobind Singh samlat alla sikher i Anandpur och inrättat khalsa- den "rena" gemenskapen av sikher. Från om med nu skulle sikherna genomgå en initiationsrit (khande di pahul) och uppbära uniform med fem symboler. Alla män kom att kallas Singh (lejon) och kvinnorna Kaur (prinsessor). Vidare skulle khalsasikher följa levnadsregler som att inte klippa något hår på kroppen, vara trogen sin man och hustru, inte ta droger, samt inte äta halal kött som slaktats enligt muslimskt sed.

RELIGIÖSA SYMBOLER
Inom sikhismen finns det fem yttre symboler, de så kallade fem K:na, som khalsasikher ska uppbära: dolken (kirpan), kammen (kangha), armring i stål (kara), oklippt hår (kesh) och knäbyxor (kacchera). Det är endast de som har initieras i khalsa som ska bära de fem symbolerna, vilket idag är uppskattnings vis en tredjedel av alla sikher. Andra som inte väljer att genomgå initiationsriten kan fortfarande ha oklippt hår och bära turban som en religiös och kulturell identitetsmarkör. För sikher i Sverige, liksom på andra platser i världen, har symbolbruket vid flera tillfällen skapat problem eftersom det inte är tillåtet att bära kniv på allmän plats. På senare år har dock svenska myndigheter varit tydliga och betonat att den sikhiska dolken är religiös symbol som varken är vass eller skadlig och därmed faller utanför knivlagen.
Den symbol som har kommit att representera sikhismen är khanda, som innehåller tre symboler i en: ett tveeggat svärd, två korslagda dolkar och ett runt kastvapen som kallas chakkar. Khandamärket brukar finnas på sikhernas saffransgula standar och flagga, nishan sahib, som vajar utanför varje sikhiskt tempel och representerar guruns område.

Bild: dolket, kammen, armringen, oklippt hår, knäbyxor.

Bildtext: De fem symboler som sikher initierade i khalsa ska uppbära: dolken, kammen, armringen, oklippt hår och knäbyxor.

Bild: khanda

Bildtext: Khandamärket är tre symboler i en: ett tveeggat svärd, två dolkar och ett cirkulärt vapen. Hela symbolen sägs representera Guds enhet.

Bild: Nishan Sahib, sikhernas heliga flagga.
Bildtext: Nishan Sahib är sikhernas triangelformade flagga, gjorde i bomull eller silke, som representerar guruns område.


TURBANBRUK
Av tradition bär många sikhiska män turban (dastar), medan endast ett fåtal kvinnor följer denna regel. Turbanen har många olika former, färger och storlekar, men oftast gjord av ett 4 - 5 meter långt tyg. Många sikher markerar ibland sin social och politiska identitet genom färgen på turbanen: anhängare till det politiska Kongresspartiet bär oftast vit turban, medan de som tillhör det punjabiska partiet Akali Dal bär kungsblå som är färgen för khalsa gemenskapen. Änkemän och äldre män bär ofta vit turban, som är en färg för sorg och andlig renhet. Saffransfärgen är likaså en helig färg som många bär för att markera sin religiositet. I sikhiska tempel ska sikherna bära turban i vit, svart, ljusblå, saffran eller kungsblå färg. Oftast anpassar sikherna turbanens färg och form efter det gällande turbanmodet.


SKRIFTEN ÄR GURU
Den tionde mänskliga gurun, Gobind Singh, förkunnande före sin död att det inte skulle komma fler guruer i mänsklig gestalt. Istället skulle sikherna vända sig till sin heliga skrift, Guru Granth Sahib, som efter Gobind Singhs död blev den evige gurun. Idag behandlar sikherna skriften både som en bok att läsa och får kunskap ifrån, men de behandlar den också likt en levande guru. Sikhiska tempel som kallas gurudwara, "guruns port" är den plats där Guru Granth Sahib är närvarande. Skriften har den viktigaste platsen i templet och är installerad på en tron med ett skyddande tygstycke över. Varje morgon installeras skriften ceremoniellt på tronen och på kvällen förs till ett speciellt sovrum för natten. För att visa respekt till guru- skriften bär sikherna alltid Guru Granth Sahib på huvudet. När skriften inte används täcker de bokpärmen med tyger anpassat efter årstidens klimat, och under skriftläsning viftar över boken med en vippa eller påfågelsfjäder för att visa respekt. Skriften utgör idag 1430 sidor som innehåller religiös poesi av de fem första guruerna, samt den nionde gurun. Härtill ingår religiösa hymner som är skrivna av både hinduiska och muslimska helgonpoeter, vilka delade sikhernas uppfattning om Gud och människans frälsningsväg. Guru Granth Sahib innefattar därför en blandning av många olika språk, men är nedtecknad på skriftspråket gurmukhi, vilket betyder "guruns mun".

Bild: Guru Granth Sahib
Bildtext: Sikhernas guru-skrift, Guru Granth Sahib, är en samling av guru Nanaks och andra guruers religiösa hymner, och innehåller även poesi av hinduiska och muslimska helgonpoeter.


"Gud är en, det sanna namnet, och skaparen" [obs inget genus på Gud]
De inledande orden till den heliga boken Guru Granth Sahib.


Bild: chauri, en vippa som används för att visa respekt till skriften.


Bildtext: chauri, vippa eller alternativt påfågelsfjäder, används för att visa auktoritet. Den viftas över Guru Granth Sahib för att visa respekt. I Indien var detta tidigare en sedvänja som man gjorde för kungar och andra högt uppsatta personer. Chauri är endera gjord av jakhår eller syntetmaterial eller kan vara en påfågelsfjäder.

PLATS FÖR TILLBEDJAN
Den heliga byggnaden och samlingspunkten för gemensam tillbedjan inom sikhismen kallas gurdwara. Det betyder "guruns port", det vill säga porten in till kunskap om Gud och där guru-skriften Guru Granth Sahib är närvarande. Sikherna särskiljer oftast mellan gurudwaras som har historisk betydelse, dvs byggts på platser där guruerna vistas och levt, och byggnader som har upprättats endast för församlingsverksamhet. Ofta är en gurdwaran en vit byggnad, ibland utsmyckad med guldkupoler, men den kan också ha en mycket enkel arkitektur. I anslutning till historiska gurdwaras finns ibland dammar, vattenkällor, trädgårdar eller speciella rum som är förknippade med historier om de mänskliga guruerna. De flesta sikhiska tempel är helt uppbyggda på donationer från sikherna och genom seva- osjälviskt arbete.

INNE I GURDWARAN
Den som går in i ett sikhiskt tempel visar respekt genom att ta av sig skorna, tvätta händer och fötter, och täcka huvudet. Det första en besökare ska göra är att gå fram till tronen på vilken Guru Granth Sahib är installerad och knäböja sig med pannan mot marken framför skriften. Inne i gurudwara är skriften alltid i centrum och hela församlingen sitter på golvet vända mot tronen i en lägre ställning än skriften. Under dagliga ceremonier i gurudwaran läser and sjunger man speciella hymner från skriften och framför gemensamma böner framför skriften. Vanligen börjar de dagliga ceremonierna innan soluppgång då Guru Granth Sahib installeras på tronen och sikherna läser utvalda morgonhymner. Efter solnedgång och kvällsböner förs skriften ceremoniellt tillbaka till sovrummet. Sikherna utför recitationer av hela skriften i samband med högtider och specifika livssituationer, som födelse, bröllop och död. Dessa läsningar kan vara avbrutna och uppdelad i olika sektioner som läses under en viss tidsperiod- en vecka, månad eller ibland ett år. Lika vanligt är så kallade oavbrutna läsningar, Akhand path, då skriftens läses från sidan 1 till 1430 kontinuerligt under två dygn.
I Sikhismen finns inga präster och vem som helst kan läsa ur skriften, man eller kvinna. Däremot brukar de personer som dagligen tar hand om skriften i gurudwara och utför böner och textläsningar kallas granthi. I anslutning till tempel brukar det också finnas en skola där unga sikher kan få religiös undervisning.

HELIG MAT
I en gurdwara finns det alltid ett allmänt kök där alla hjälper till att laga och dela ut vegetarisk mat. Att delta i matlagningen anses vara en form av seva- osjälvisk tjänst för församlingen och samhället. Maten betalas genom donationer från sikhiska familjer. Efter gudstjänster sitter alla gemensamt ned i rader för att dela en måltid. Att alla besökare i templet kan tillaga och dela ett mål mat oavsett kön, ålder, social status eller tillhörighet anses vara en symbol för jämlikhet och broder/systerskap. En annan typ av helig mat som delas ut i en sikhisk gurdwaran är karah prashad - en pudding gjord av socker, skirat smör, vetemjöl och vatten som har kokats samman. I de dagliga ceremonierna offras denna pudding först till Guru Granth Sahib och delas sedan ut till hela församlingen som helgad mat och en välsignelse från gurun.


DAGLIGA TEXTLÄSNINGAR
Troende sikher börjar varje dag med att gå upp på morgonen före gryning. Efter ett bad ska de läsa hymnen Japji Sahib (sid. 1-8 i skriften) av guru Nanak. På kvällen efter solnedgång ska läsa kvällshymnen Rehras Sahib (sid. 8-12) och avsluta dagen med en läsning av hymnen Kirtan Sohila (sid. 12-13) innan de går till sängs. Härtill brukar sikherna dagligen läsa en standardiserad bön - Ardas - som hyllar guruerna och sikhismens historia. Förutom dessa texter från Guru Granth Sahib ska sikher som initieras i khalsa också läsa andra hymner som tillskrivs guru Gobind Singh. Inom sikhismen är det lika viktigt att meditera på Gudsnamnet och tänka på Gud som har skapat allt. Många sikher reciterar guds namn "Vahiguru" med hjälp av radband. Andra reciterar ett flertal gånger mulmantrat eller "rot-mantrat".

Mulmantrat är den inledande versen i Guru Granth Sahib, som skrevs av guru Nanak, sikhismens förste lärare. Mantrat sammanfattar sikhismens syn på Guds egenskaper. Likt hela skriften, är mulmantrat nedtecknat på sikhernas skriftspråk gurmukhi.


Bildtext: Mulmantrat:
1. Gud är en
2. Sanning är guds namn
3. Gud är skaparen
4. Gud känner ingen fruktan
5. Gud känner inget hat
6. Gud är evig
7. Gud är odödlig
8. Gud upplevs genom sin nåd

Bild: tecknet för "det finns bara en gud"

Bildtext: "Gud är en" är de första orden i sikhernas skrift Guru Granth Sahib och en ideologisk hörnpelare i Sikhismen.


Guru Nanaks lära:
1. Det finns bara en Gud. Tillbe den ende guden och inget annat.
2. Kom ihåg, arbeta hårt och dela med dig.
3. Gud uppskattar ärligt arbete och ett uppriktigt leverne.
4. Inför Gud är alla -rik eller fattig- lika. Det är dina handlingar som gör dig ond eller god.
5. Män och kvinnor är lika inför Gud.
6. Älska alla och be för allas välgång.
7. Var vänlig mot alla varelser - människor och djur.


"Djupt i sig själv är Guds ljus. Det strålar genom vidden av hans skapelse. Genom guruns lära utrotas okunskapen." Guru Amar Das, sid. 126.


SIKHISMEN OCH KVINNAN
Enligt sikhismen är kvinnan jämställd med mannen och ska respekteras på samma villkor som män. I några hymner inkluderad i sikhernas skrift skriver guru Nanak att även den högste mannen i samhället kommer från en kvinnas livmoder. Guruerna gick starkt de tidigare hinduiska sederna med hemgift, isolering av kvinnor och att bränna änkor, sati. Änkor skulle tvärtom ha rätt att gifta om sig. En sikhisk kvinna har lika rättigheter som män att dela i religiösa sammankomster och utföra religiösa ceremonier i templen. Män uppmanas att respektera kvinnor som sina mödrar eller systrar. Sikhiska kvinnor uppmanas klä sig anständigt för att inte väcka begär. I församlingslivet är kvinnorna oftast klädda i shalwar qamiz, en tunika med byxor, och täcker håret med en sjal för att visa respekt till Guru Granth Sahib. I det sociala livet har sikhiska kvinnor rätta att skilja sig och gifta om sig.

VIKTIGA HÖGTIDER
Inom sikhismen firas de tio mänskliga guruernas födelsedagar, tillträde till guruämbetet och död. De främsta av dessa högtider är guru Nanaks födelsedag i november och guru Gobind Singhs födelsedag i januari, samt guru Arjuns martyrdöd som sikherna hedrar minnet av i juni och guru Tegh Bahadurs martyrdöd i december. Baisakhi var tidigare en vårhögtid i april, men firas nu till åminnelse av inrättandet av khalsa år 1699. Under dessa dagar anordnas ofta utdelningar av mat till allmänheten och Guru Granth Sahib tas ut i procession. Sikherna delar flera kulturella högtider med hinduerna, som Diwali och Holi, men har gett dem nya innebörder.

SIKHISMEN- EN SAMMANFATTNING

En Gud
Vahiguru- den ende, högste och evige guden

Grundare
Guru Nanak- den förste läraren följd av ytterligare nio guruer

Plats för tillbedjan
Gurdwara- sikhernas heliga byggnad där skriften är ceremoniellt installerad och där man samlas regelbundet för böner, textrecitationer, sång och måltider

Guru-skriften
Guru Granth Sahib- sikhernas heliga skrift som nu är den evige och levande gurun


Läs mer i:

Cole W. Owen & Piara Singh Sambhi. 1995. The Sikhs: Their Religious Beliefs and Practices, Sussex Academic Press.

Mann, Gurinder Singh. 2004. Sikhism. NJ: Prentice Hall.

McLeod, W.H. 1997. Sikhism. New York: Penguin Books.

Myrvold, Kristina. 2005. "Sikhism i Sverige: Att bygga guruns tron genom hängivenhet och osjälvisk tjänst" i Daniel Andersson & Åke Sander, Det mångreligiösa Sverige- ett landskap i förändring, Lund: Studentlitteratur.