Framtaget för Samarbeta Jämt projektet av Internationella Kvinnoföreningen i Malmö i oktober 2005.
Ingen vet den exakta omfattningen av handeln med kvinnor för sexuella ändamål men enbart i Europa uppskattar IOM (International Organization for Migration) antalet till 500 000 per år. Kvinnorna kommer från hela världen men sedan murens fall 1989 har andelen från Östeuropa och länderna på Balkan ökat starkt.
Branschen är mycket lönsam och, jämfört med exempelvis narkotikahandel, relativt riskfri. Trafficking, som även omfattar handel med män, barn och mänskliga organ, är i dag den tredje största inkomstkällan för den organiserade brottsligheten i världen. Bara narkotika- och vapenhandel är större.
I Sverige anses prostitution vara en form av mäns våld mot kvinnor och barn och den svenska regeringen prioriterar sedan länge kampen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
Lagstiftning
Sedan den 1 januari 1999 är köp, eller försök till köp, av sexuella tjänster en kriminell handling. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Den 1 juli 2005 utvidgades förbudet till att även gälla när ersättning getts eller utlovats av en tredje person.
Sverige är det enda land i Norden som kriminaliserat köparna men inte säljarna. Enligt flera opinionsundersökningar tycker 80 procent av allmänheten att lagen är bra.
EU:s ramavtal för bekämpande av människohandel
EU:s straffrättsliga regler innehåller dels en definition av människohandel för arbetskraftsexploatering eller sexuell exploatering, dels bestämmelser om att medlemsländerna ska belägga brottet med effektiva, proportionerliga och avskräckande straff. Om brottet är grovt enligt särskilda kriterier så ska det beläggas med ett maximistraff på minst åtta år. Sverige har införlivat reglerna genom att brottet "människohandel" har lagts till i brottsbalken. Det skedde den 1 juli 2000. Maxstraffet för handel med kvinnor för sexuella ändamål är fängelse i tio år.
Palermo-protokollet
I december 2000 undertecknade många av världens länder en FN-konvention om gränsöverskridande kriminalitet. Till konventionen hör ett tilläggsprotokoll som specifikt handlar om att bekämpa handeln med människor, särskilt kvinnor och barn. Eftersom undertecknandet skedde i Palermo kallas det för Palermoprotokollet.
Prostitution och människohandel
I Sverige har gatuprostitutionen minskat drastiskt sedan sexköpslagen trädde i kraft. I Malmö fanns 1998, enligt polisens beräkningar, 180 kvinnor på gatan. I dag handlar det om ca 25 som är där regelbundet och totalt 70 under ett år. Nästan alla är heroinister. Enligt Malmöpolisens prostitutionsgrupp har lagen inte inneburit att verksamheten flyttat till Köpenhamn, annat än marginellt. Även i Stockholm har gatuprostitutionen minskat kraftigt. Rikspolisstyrelsen, RPS, uppskattar antalet prostituerade totalt i Sverige till 1500 kvinnor.
Flera studier visar att lagen inte medfört att prostitutionen flyttat från gatan till Internet.
Däremot har den haft stor effekt på människohandeln.
Enligt rikspolisstyrelsen kom 2003 400-600 kvinnor till Sverige genom människohandlare, de flesta från Baltikum, Östeuropa eller Ryssland. Kvinnorna lockas ofta med falska löften om jobb, till exempel som servitörer, dansare eller hembiträde.
Under 2004 har 29 anmälningar om människohandel upprättats men ingen har dömts. Däremot har 20 personer, nio fler än föregående år, dömts för människohandelsliknande brott såsom koppleri.
Polisen anser att sexköpslagen bidragit till att göra Sverige till ett oattraktivt land för människohandlare. Det går inte att placera ut kvinnorna i gatuprostitution och det är svårt att organisera bordeller utan att dessa upptäcks. Grannarna slår ofta larm om de plötsligt ser många och okända män besöka en lägenhet eller ett hus.
För människohandlarna blir alternativet ofta att, precis som i Lukas Moodyssons film "Lilja 4-ever", skjutsa kvinnorna till kunderna, något som minskar lönsamheten.
Sverige kan dock fungera som ett transitland för trafficking.
Läs mer: Människohandel för sexuella ändamål, polisens lägesrapport: http://www.police.se/inter/mediacache//4347/4637/Rkp_Rapport_2005_4.pdf
Prostitution och människohandel, faktablad
Läget i omvärlden
Kunskapen och engagemanget i de nordiska länderna varierar. Ett första steg till samarbete togs i den nordisk-baltiska kampanjen mot kvinnohandel som åtta länder deltog i. När den avslutades 2003 lovade alla länders justitie-, jämställdhets- och inrikesministrar att prioritera arbetet mot trafficking i sina länder. Man försäkrade att alla insatser mot handeln skulle ske utifrån ett genusperspektiv och lovade att stödja utvecklingen av ett nätverk av de nordisk-baltiska frivilligorganisationer som arbetar med frågan. Det rådde också enighet om att stödja förebyggande arbete i de länder kvinnorna kommer från.
Danmark
Antalet prostituerade uppskattas till 6 000, varav 2 000 är utländska. Hälften av dem, cirka tusen kvinnor, kommer från Östeuropa, framför allt Baltikum, Ryssland och Ukraina.
Regeringen gör ingen uppskattning av antalet offer för människohandlare men konstaterar på sin hemsida att många av kvinnorna kommer till Danmark via kriminella nätverk som de ofta har skuldsatt sig till.
2003-2006 avsätts 10 miljoner danska kronor årligen för att bekämpa handeln. Bland insatserna finns en hotline dit offer kan vända sig, uppsökande team, samarbetsavtal mellan myndigheter och frivilligorganisationer för att förbereda och genomföra hemsändande av kvinnorna, utveckling av nätverk mellan danska och internationella frivilligorganisationer och annonskampanjer riktade mot såväl köpare som allmänhet. Informationsmaterial på olika språk har också tagits fram.
Läs mer:
Finland
I Finland beräknas mellan 10 000 och 15 000 människor prostituera sig varje år, 4.000-5.000 av dessa beräknas vara offer för människohandel varav 5 procent är underåriga.
Läs mer: Louise Eek, Att köpa eller köpas - frihet och makt i sexindustrin.
Finland pekas av USA ut som ett transitland för handel, framför allt med kvinnor men också med mänskliga organ. Hundratals kvinnor uppges årligen transporteras genom Finland till prostitution i övriga EU-länder. USA har anklagat Finland för att inte ta problemet på allvar. Vid ett besök i USA i oktober 2005 erbjöds landets inrikesminister amerikansk hjälp med utbildning av nyckelpersoner, något han förklarat sig positiv till.
Läs mer: Rapporten Trafficking in Human Beings, Illegal Immigration and Finland
